Något som förändrar allt

För tio år sedan satt jag i skolan, plötsligt var vi tvungna att gå till gympasalen. Ingen visste varför, väl där fick vi reda på det hemska som hade hänt och vi höll en tyst minut. Idag går alla tankar till de som drabbades. Speciellt till alla som kämpade den dagen.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0